Utställningar 2020

4/4 2020 – 2/5 2021 Ingrid Wallberg – arkitektpionjär

Trädgårdsstadens ideal och Sveriges behov av högre boendestandard utgör grunden för Ingrid Wallbergs (1890-1965) stadsplanearbete runt 1915. Drygt tio år senare ingår hon i Le Corbusiers (1887-1965) både privata och professionella krets, vilket leder till allt större intresse för husets funktioner och materialens estetik – det vi kallar funkis. Ingrid Wallbergs 50-åriga gärning utgör en pionjärinsats inom svensk arkitekturhistoria, i en tid då få kvinnor utbildades och arbetade inom kåren.

Redan som ung flicka i Halmstad vill Ingrid Wallberg bli arkitekt, men kvinnor får tillträde till utbildningen i Sverige först 1921. Hennes väg till yrket går därför via kurser i Berlin och München samt lärlingskap och nära samarbete med äkta mannen, tillika Göteborgs stadsplanechef, Albert Lilienberg (1879-1967). De tävlar om stadsplaneringsuppdrag både tillsammans eller var för sig, och den gemensamma bostaden ,St: Gårda i Göteborg, är samlingspunkt för nationella och internationella arkitekter. På Göteborgsutställningen 1923 presenterar båda två utredningar om stadens boende; hon om dess brister och han om nya stadsdelar.

Ingrid Wallbergs kontakt med Charles-Édouard Jeanneret dvs Le Corbusier, sker via systern Lotti (1887-1973) som 1923 gifter om sig med musikern Albert Jeanneret (1886-1973), bror till Le Corbusier. Lotti beställer en villa av Le Corbusier, Villa Jeanneret, där hon själv agerar byggherre både organisatoriskt och ekonomiskt. Under processen för hon en lång dialog med sin syster Ingrid om den öppna spisen som måste designas om för att fungera och ändringar av Le Corbusiers färgsättning av rummen. 1926 skiljer sig även Ingrid och flyttar ner till Paris, ansluter till Le Corbusiers ateljé, 35 Rue de Sèvres, som praktikant och assistent. På R35, som ateljén kallas, finns även Charlotte Perriand och Alfred Roth, varav den sist nämnde kom att följa med Ingrid Wallberg tillbaka till Sverige 1928 för att grunda Arkitektfirman R&W i Göteborg.

Återkomsten till Göteborg blir början på en ny karriär, nu som funkisarkitekt med kopplingar till Europas främsta modernistarkitekt. Hon avsätter mark från Stora Gårda för byggnation av både villor och radhus, men motståndet mot nya estetiken är stort och överklagan från grannarna försenar allt. Några lokala byggherrar ställer sig bakom och HSB anlitar dem för större hyreshus mitt i staden men även nya kök att presentera på Stockholmsutställningen 1930. Efter utställningen vänder Alfred Roth hemåt Schweiz och Ingrid Wallberg driver själv arkitektfirman vidare i dryga 30 år. Förutom arkitektuppdragen agerar hon återförsäljare av byggmaterial, utredare av bostadssociala frågor, VD för storföretaget Wallbergs Fabriker AB, författare och debattör. Något som vittnar om stort mod, evig nyfikenhet och djupa fackkunskaper, men också på en unik insats i en mansdominerad värld.

Utställningen är framtagen med generös hjälp av Ingrid Wallbergs släktingar samt i samarbete med författaren och forskaren Anne Brügge, vars biografi om Ingrid Wallberg publicerades under 2020.

4/4 2020 – 2/5 2021 Ingrid Wallberg – An architectural pioneer

The ideals of the Garden City and the ever-increasing need for better accommodation standards in Sweden are the driving forces behind Ingrid Wallberg’s (1890-1965) work as a town planner around 1915. Ten years or so later, she is an intricate part of Le Corbusier’s (1887-1965) professional and personal inner circles, which stimulates her interest in the functionality of buildings and the aesthetics of different materials, i.e. what we today call functionalism (or funkis in Swedish). Wallberg was active during 50 years, and this is no mean feat, a truly pioneering accomplishment in Swedish architectural history during a period when very few women were educated or worked in this particular industry.

Even as a young girl in Halmstad, Ingrid Wallberg dreamt of becoming an architect, but no women were admitted to the architect programme in Sweden until 1921. Ingrid’s route into this esteemed profession is through courses in Berlin and Munich, as well as an apprenticeship and working closely with her husband, Head of Gothenburg Town Planning Office, Albert Lilienberg (1879-1967). They compete to win various town planning assignments, both as a couple and individually, and their marital home, Stora Gårda in Gothenburg, turns into a place where national and international architects hang out.   At the Gothenburg Exhibition in 1923, both of them present their own individual reports on accommodation in the city; her topic being the poor standards and general flaws, his is new districts within the city.

Ingrid’s sister Lotti (1887-1973) introduces Ingrid to Charles-Édouard Jeanneret, i.e. Le Corbusier as Lotti ends up marrying Le Corbusier’s brother, musician Albert Jeanneret (1886-1973). Lotti orders a villa, Villa Jeanneret, from Le Corbusier. A project where she takes on the role of developer, both in an organisational sense and financially too. During this process, she involves her sister Ingrid in a long dialogue about the open fireplace needing to be redesigned for it to work and also how the colour scheme Le Corbusier has chosen must be altered. In 1926, Ingrid gets a divorce  and moves down to Paris to join Le Corbusier’s studio at 35 Rue de Sèvres as an intern and assistant. At R35, which the nickname of his studio, Charlotte Perriand and Alfred Roth are also part of the staff. The latter  joined Ingrid on her journey back to Sweden in 1928 and the two of them started a company together in Gothenburg, namely Arkitektfirman R&W.

Her return to Gothenburg proves to be the start of a new career, now as a functionalistic architect with a connection to the most prominent modernistic architect in Europe. She divides her plot of land at Stora Gårda to build both detached houses and terraces, but her new, modern aesthetics come up against strong resistance and lengthy appeals from the neighbours delay the process. Some local developers back her up and HSB engages  them to design a couple of larger apartment blocks  in the city centre, but also new kitchens to present at the Stockholm Exhibition in 1930. After the exhibition, Alfred Roth decides to move back home to Switzerland and Ingrid Wallberg ends up running the architecture firm on her own for the next 30 odd years. Apart from the architectural assignments, she also manages a retail business for building materials, researches issues linked to accommodation standards and social situations,  takes on the role of CEO for Wallbergs Fabriker AB – a big corporation in its heyday – and still finds time to establish herself as a well-known  author and debater. All of which is a testimony to her great courage, never-ending inquisitiveness and extensive expertise in her chosen field, but also a unique achievement in a male-dominated industry.

The exhibition has been created with generous help of Ingrid Wallberg’s relatives and in collaboration with the author and researcher Anne Brügge, whose biography of Ingrid Wallberg was published in 2020.

24/10- 28/2 2021 David Svensson – Lånat ljus

David Svensson inledde sin konstnärsutbildning på Fria Målarskolan i Halmstad, där han bland andra hade Olle Waller som lärare. Redan från början fungerade måleriet som utgångspunkt i hans arbete. Han ser sig fortfarande som målare, och beskriver de skiftande materialvalen – inte alltid med uppenbar koppling till måleri – och det återkommande intresset för ljus som ett utforskande av måleriet.

I sin konst har David Svensson under de senaste åren återanvänt bland annat glasskärmar för att skapa verk av äldre lampor, boksidor och bokomslag. Böckerna, vars papper och omslag är synbart påverkade av tid och ljus, används av konstnären i kollagekompositioner där slitage, färger och ibland text och dedikationer används som betydelsebärande element. Och på en transparent och underifrån belyst skiva bygger han med glas i olika former upp komplexa strukturer som för tankarna till en stad i ljus. Utställningen innehåller även verk där materialet och dess förhållande till ljuset är avgörande för hur man som betraktare uppfattar dem.

David Svensson är född 1973 i Skillingaryd och är idag verksam i Malmö. Han har tidigare ställt ut på Moderna Museet, Malmö Konsthall, Artipelag och Malmö Konstmuseum. År 2005 visade han verk på Hallands Konstmuseum (dåvarande Länsmuseet Halmstad). Han har utfört ett tjugotal offentliga verk i Sverige och finns representerad på en rad museer. Däribland Hallands Konstmuseum som utöver inköpta verk även mottagit en generös donation från konstnären.

12/9 – 8/11 2020 Kerstin Trollberg – Rörelse

Kerstin Trollberg var tidigt intresserad av mode och teckning, och studerade mode i Paris i slutet av 1950-talet. Hennes teckningar och måleri präglas av ett vibrerande linjespel med mättade färger: Hon säger själv att ljus och linjer har stor betydelse i hennes motiv som ofta präglas av djur och människor. Hennes mångsidighet syns i ett varierat arbete mellan skulptur, måleri och teckning där samma motiv ofta återkommer i de olika teknikerna.

Kerstin Trollberg är utbildad på Konstfack i Stockholm, flyttade tillsammans med sin man till Laholm på 1960-talet där hon fortfarande bor och verkar. Utställningen kommer att visa verk från 1950-talet till idag.

Kerstin Trollberg

Trollberg had an early interest in fashion and drawing and studied fashion in Paris in the end of the 1950s. Her drawings and paintings are characterized by a vibrating line play with saturated colors. She says herself that line and light have a great significance in her motifs, often characterized by animals and people. Her versatility appears in varied work between sculpture, painting, and drawing where the same subject matter often are repeated in the different techniques.

Kerstin Trollberg is educated at Konstfack – University of Arts, Craft, and Design in Stockholm. She moved with her husband to Laholm in the 1960s where she still lives and works. The exhibition will show work from the 1950s until today.

14/6 – 4/10 2020 Hallänningarna som ritade om Sverige

Vad vore Stockholms city utan hallänningarna?

Hallandsbördiga arkitekterna Hakon Ahlberg (1891-1984), David Helldén (1905-1990), Stig Ancker (1908-1992) och trädgårdsarkitekten Walter Bauer (1912-1994) var alla delaktiga i moderniseringen av Sergel- och Hötorgsområdet i Stockholm. Deras visioner kom ofta att visualiseras av illustratören Lisa Bauer (1920-2003) och dokumenteras av fotografen Lennart Olson(1925-2010).

Var det då en slump att de hamnade inom arkitektyrket? Vi vet att de i olika konstellationer och vid olika tillfällen samarbetar med varandra. Att vissa umgås privat och att samtliga behåller närheten och kontakten med Halland. Ancker hade sin skolgång i Falkenberg och de tre andra gick på Realskolan i Halmstad, dock i olika årgångar och utan bevis på kontakt. För dem var teckningslärare och ingenjör Olle Månssons stöd för vidare studier viktig. Lisa Bauer utbildas i Göteborg och sedan på Konstfack i Stockholm, men kom i och med giftermålet med Walter att tillbringa många år i Haverdal.

Utställningen presenterar sex hallänningars unika bidrag till 1900-talets arkitekturhistoria, regionalt, nationellt och internationellt. Ideologi och personlighet likväl som arkitektyrkets förändring synliggörs genom allt från estetiska visioner och kollektiva processer till färdiga produkter.

Hakon Ahlberg växer upp på prästgården i Harplinge, Halmstad och rör sig tidigt i intellektuella kretsar tillsammans med brodern Alf som studerar filosofi i Lund. På Kungliga Tekniska Högskolan undervisar Erik Lallerstedt och Lars Israel Wahlman samt Ivar Tengbom på Konstakademien, medan fritiden ägnas åt teater, konst och musik. Ahlberg kom att bli talesman för arkitekterna och driva ett förändringsarbete inom kåren. Arkitektoniskt arbetar han med enkla, klara fasader i både klassicism och funktionalism, men utför också renoveringar av historiska byggnader. Hans intresse för människan, humanismen, genomsyrar både institutioner och villor.

Stig Ancker tillbringar sin barndom i Falkenberg men flyttar till Uppsala vid faderns död. Även han önskar bli konstnär men modern vill att han skaffar ordentligt yrke så 1930 påbörjar han studier på KTH. Hans signum kom att bli kontraster mellan ljus och mörker, fasad och fönster, privat och offentligt. Ofta arbetade han med naturen inpå knutarna och ville bevara platsens ursprungskänsla.

David Helldéns uppväxt i Knäred Prästgård är tämligen asketisk, så studietiden på realskolan i Halmstad blir en stor förändring. Önskan om att bli konstnär är stor, men både lärare Månsson och släkten rekommenderar arkitektbanan. 1923 påbörjar han studier på KTH, men entusiasmen infinner sig först då funktionalismen gör sitt intåg 1926. Helldéns arkitektur är estetiskt långt driven och hans konstnärssjäl speglas i visionerna. Ofta söker han samarbete med konstnärer till exempel Olle Baertling i första Hötorgskrapan och Frescati.

Lisa Bauer f. Bohlin växer upp i Göteborg där hon 1938-39 utbildar sig i teckning på Slöjdskolan för att sedan fortsätta på Konstfack i Stockholm. Från 1940-talets mitt och nästan 50 år framåt kom hon att visualisera och åskådliggöra arkitekters och formgivares visioner. Lisa Bauer illustrerade även böcker och formgav produkter där växter blev allt mer förekommande och hennes kunskaper inom botanik avgörande för det estetiska uttrycket. 1969 anlitas hon av Kosta glasbruk för ett 5-årigt samarbete med Sigurd Persson, och därefter som självständig formgivare på glasbruket fram till 1991.

Walter Bauer växer upp på Tiarps slott som fadern arrenderar för hästuppfödning. Skolningen sker inne i Halmstad i samma klass som Olle Baertling. Studier i teckning på Slöjdföreningen leder till lärlingskap och utbildning via arbete på Trädgårdsföreningen och Botaniska i Göteborg men även Dr Lemperg Hortus Botanicus i Österrike. Examen tas vid Kungliga Lantbruksakademien i Stockholm.

1942 gifter han sig med illustratören och formgivaren Lisa Bauer, och tillsammans bildar de ett team, arkitekten och visualiseraren. Genom ett stort antal renoveringar av slottsparker har de fört dialog med historiska ideal och strukturer, samtidigt som deras moderna anläggningar utgått från vår tids vardag med människan i fokus.

Lennart Olson växer upp i Fritsla, Västergötland. Fadern är fotograf och endast 6 år gammal får Lennart sin första kamera. Under skolåren experimenterar han med framkallning och fotografiska tekniker. Han tar anställning som fotograf och 1950 kommer han i kontakt med det mer konstnärliga fotografiet vilket resulterar i reportage i tidskrifter som Arkitektur, Form och Industria. Han inspireras av nonfigurativ konst och renodlar sitt fotografiska uttryck. Broar blir hans signum. 1958 är han med och bildar Tio fotografer. Idag finns Lennart Olsons fotografiska arkiv på Hallands Konstmuseum.

The people from Halland who designed Sweden

What would Stockholm city be without them?

Halland-born architects Hakon Ahlberg (1891-1984), David Helldén (1905-1990), Stig Ancker (1908-1992) and the garden architect Walter Bauer (1912-1994) were all involved in the modernisation of the Sergel and Hötorg area in Stockholm. Their visions were often visualised by the illustrator Lisa Bauer (1920-2003) and documented by the photographer Lennart Olson (1925-2010).

Was it a coincidence that they ended up in the architecture profession? We know that they cooperate with each other and work together in different constellations and at different times, that some people socialise outside of work, and that everyone stays in the geographical vicinity of Halland and also stays in touch with their home county. Ancker did his schooling in Falkenberg, and the other three attended Realskolan in Halmstad, though they were in different years and there is nothing to prove they knew each other back then. Drawing teacher and engineer Olle Månsson plays a vital role in their lives as he inspires them and pushes them to go on to higher education. Lisa Bauer studies in Gothenburg and then at Konstfack in Stockholm (University of Arts, Crafts & Design). Then she marries Walter, and the two of them end up living in Haverdal for many years.

The exhibition showcases the unique contributions that these six people from Halland have made to the architectural history of the 20th century; not only regionally, but also on a national and international level. Through aesthetic visions, joint ventures and finished articles, their ideologies and personalities are presented as well as the evident change in the architectural profession.

Hakon Ahlberg grows up at the vicarage in Harplinge, outside Halmstad and even at quite a young age, he socialises in intellectual circles that also happen to include Hakon’s brother Alf, who is studying philosophy in Lund. At Kungliga Tekniska Högskolan (The Royal Institute of Technology), he is taught by Erik Lallerstedt and Lars Israel Wahlman. At Konstfack (the University of Art, Crafts & Design), Ivar Tengbom is his tutor, and any spare time Ahlberg might have outside his studies, he devotes to theatre, art and music. Ahlberg eventually took on the role of spokesman for the architectural profession and lead/implemented many important changes for the profession. Architecturally, he works with simple, clean façades in both classicism and functionalism. He also manages certain renovations of historic buildings. His keen interest in man and humanism permeates his work, regardless of whether it is an institution, an office or residential building.

Stig Ancker spends his childhood in Falkenberg, but when his father dies, the rest of the family moves to Uppsala. Much like David Helldén, Ancker wants to be an artist, but Ancker’s mother wants him to have a proper profession. He, therefore, applies to KTH (The Royal Institute of Technology) in 1930 and is accepted. The hallmark of his designs came to be sharp contrasts between light and dark, façade and window, private and public. He often worked very close to nature, right in the middle of the landscape as he wanted to preserve the original feel of the place.

David Helldén’s upbringing at Knäred vicarage is fairly ascetic, so his life changes dramatically when he starts studying at Realskolan in Halmstad. He has a very strong desire to become an artist, but both his tutor Olle Månsson and his family recommend taking the architectural path instead. KTH looms, and in 1923, he begins his studies there, but genuine enthusiasm and interest only materialise when the new style of functionalism makes its entrance in 1926. Helldén’s architecture could be described as aesthetically well-developed, and his artistic soul is reflected in his visions. He is regularly looking to collaborate with various artists, e.g. Olle Baertling at the Hötorget skyscraper project and the university building in Frescati.

Lisa Bauer nee Bohlin grows up in Gothenburg, where, between 1938 and 39, she studies drawing at Slöjdskolan and then continues on to Konstfack (University of Art, Crafts & Design) in Stockholm. From the mid-1940s, she spends the next fifty years visualising and illustrating the ideas and concepts of architects and designers alike. Lisa Bauer also illustrated books and designed her own range of products, where plants became more and more common, and her knowledge of botany played a vital role in her aesthetic expression. In 1969, Kosta Glassworks employs her to work on a 5-year project with Sigurd Persson. After that project was finished, she ends up staying on as an independent designer until 1991.

Walter Bauer grows up at Tiarp Castle, which his father leases for horse breeding. He goes to school in Halmstad and even attends the same class as artist Olle Baertling. Drawing lessons at Slöjdföreningen lead to an apprenticeship and education, as well as work at Trädgårdsföreningen (the Garden Association), the Botanical garden in Gothenburg, and Dr Lemperg Hortus Botanicus in Austria. His takes his exam at Kungliga Lantbruksakademien (the Royal Agricultural Academy) in Stockholm.

In 1942, he marries illustrator and designer Lisa Bauer, and together they form a team; the architect and the visualiser. As they renovate and restore numerous castle grounds, they maintain a dialogue with historical ideals and structures. In contrast, their modern facilities have been based on the needs of the current era and our human-centred lifestyle.

Lennart Olson grows up in Fritsla, Västergötland. Lennart’s father is a photographer, and Lennart is presented with his very first camera when he is only six years old. During his years at school, Lennart likes to experiment and try out various developing and photographic techniques. He applies for a job as a photographer and eventually, in 1950, he comes into contact with more artistic photography, which results in articles in magazines such as Arkitektur, Form and Industria. He is inspired by non-figurative art and refines his style of photography even further. Bridges soon become his hallmark. In 1958, he is one of the co-founders of Tio Fotografer (Ten Photographers). Today, you will find Lennart Olson’s photographic archive at Halland Art Museum.

14/3 – 30/8 2020

En utställning om bildgalleriet i Varberg

Med stort engagemang för bildskapande drev Bengt Frihd bildgalleriet i Varberg 1977 – 2004. Under dessa år visades över 300 utställningar med en rad olika konstnärer och uttryck. De flesta var välkända namn, men även oetablerade skulptörer och bildskapare fick möjlighet att visa sina verk. Många var återkommande, och flera blev personliga vänner till Bengt.
Detta långvariga engagemang gjorde bildgalleriet till en självklar mötesplats för kreativa diskussioner om bildkonst.

Konstnärer och bildskapare är beroende av att kunna visa och ställa ut sin konst. Inom konsten spelar galleriverksamheten en viktig och avgörande roll för synlighet, och för att försäljning av konst ska kunna ske. Idag har antalet konstgallerier minskat betydligt. Det finns flera orsaker till det, till exempel sker mycket av vår tids konsthandel via nätet och genom nätauktioner.

Som en del i Hallands Konstmuseums uppdrag ingår att dokumentera konstlivet i regionen. En donation av Bengt Frihd ger museet denna möjlighet, den representerar en tidsperiod som tidigare varit underrepresenterad i museets samling.

I denna utställning visas ett urval verk och dokument från donationen. Det ger en bra bild över den rika variation på uttryck som präglade bildgalleriets verksamhet.

Ett stort tack riktas från Hallands Konstmuseum till Bengt Frihd.

bildgalleriet in Varberg

With his huge passion for art, Bengt Frihd ran bildgalleriet (the art gallery) in Varberg from 1977 until 2004. During this time, more than 300 exhibitions were held, featuring a range of different artists and forms of expression. The majority featured well-known names, but less established sculptors and artists were also given the opportunity to present their works. Many would return to feature in subsequent exhibitions, and several would form close personal friendships with Bengt. His long period of commitment turned bildgalleriet into an obvious meeting place and venue for creative discussions about art.

All artists are dependent on the opportunity to show and exhibit their work. In the art world, the gallery plays an important and decisive role in facilitating the visibility – and the sale – of art. Today, the number of art galleries has reduced dramatically. There are several reasons for this – one example of which is the move towards the online trading of art, including internet auctions.

Part of the role of Halland Art Museum is to document the art being produced in the region. A generous donation by Bengt Frihd has given the museum this opportunity, and represents a period of time that has previously been under-represented in the museum’s collection.

This exhibition features a selection of works and documents from the donation. It presents a good overview of the rich variety of expression that was characteristic of bildgalleriet’s work.

Halland Art Museum would like to express its sincere gratitude to Bengt Frihd.

6/6 – 16/8 2020 på Friluftsmuseet Hallandsgården i Halmstad

Halmstad för hundra år sedan

14/3 2020 – 3/5 2020

Hallands Konstförenings jurybedömda Vårsalong

Hallands Konstförenings jurybedömda Vårsalong är en stor konsthändelse i Halland. Årligen lämnar många konstutövare med anknytning till Halland in verk för bedömning. Utifrån inlämnade bidrag och juryns bedömning skapas en spännande utställning.

Juryn 2020 bestod av Bettina Pehrsson chef på Kalmar Konstmuseum och Markus Emilsson, glaskonstnär och kraftist. 264 personer valde att lämna in tre verk var för bedömning. 63 av dem valdes ut av juryn och sammanlagt 173 verk visades i utställningen.

Vårsalongen arrangeras av Hallands Konstförening i samarbete med Hallands Konstmuseum.

26/10 2019 – 23/2 2020

Lotta Antonsson

Lotta Antonsson är en av svensk samtidsfotografis viktigaste frontfigurer och har i snart 30 år rönt stora framgångar internationellt. Sedan länge arbetar hon både från Berlin och i ateljén i Halland.

Läs mer under utställningar 2019

26/10 2019 – 8/3 2020

Per Bak Jensen

Fotografen Per Bak Jensen har varit en pionjär inom danskt fotografi i en rad avseenden. När han inledde sina studier i Köpenhamn 1980 var han den förste fotograf som blivit antagen till Kunstakademien.

Läs mer under utställningar 2019

26/10 2019 – 22/3 2020
Olle Bærtling – visionär och strateg

Olle Bærtlings unika konstnärskap, med starka kopplingar till både regionen och den internationella konstvärlden, visar en individs möjligheter att nå sina drömmar och ständigt få lov att vara visionär. Både rent konstnärligt och som strateg.

Läs mer under utställningar 2019