Brödragatan Örgryte
Radhus i Örgryte, Göteborg, ritat av Ingrid Wallberg. Foto: Fritz Bruce

4.4 – 24.1.2021

Ingrid Wallberg – arkitektpionjär

Trädgårdsstadens ideal och Sveriges behov av högre boendestandard utgör grunden för Ingrid Wallbergs (1890-1965) stadsplanearbete runt 1915. Drygt tio år senare ingår hon i Le Corbusiers (1887-1965) både privata och professionella krets, vilket leder till allt större intresse för husets funktioner och materialens estetik – det vi kallar funkis. Ingrid Wallbergs 50-åriga gärning utgör en pionjärinsats inom svensk arkitekturhistoria, i en tid då få kvinnor utbildades och arbetade inom kåren.

Redan som ung flicka i Halmstad vill Ingrid Wallberg bli arkitekt, men kvinnor får tillträde till utbildningen i Sverige först 1921. Hennes väg till yrket går därför via kurser i Berlin och München samt lärlingskap och nära samarbete med äkta mannen, tillika Göteborgs stadsplanechef, Albert Lilienberg (1879-1967). De tävlar om stadsplaneringsuppdrag både tillsammans eller var för sig, och den gemensamma bostaden ,St: Gårda i Göteborg, är samlingspunkt för nationella och internationella arkitekter. På Göteborgsutställningen 1923 presenterar båda två utredningar om stadens boende; hon om dess brister och han om nya stadsdelar.

Ingrid Wallbergs kontakt med Charles-Édouard Jeanneret dvs Le Corbusier, sker via systern Lotti (1887-1973) som 1923 gifter om sig med musikern Albert Jeanneret (1886-1973), bror till Le Corbusier. Lotti beställer en villa av Le Corbusier, Villa Jeanneret, där hon själv agerar byggherre både organisatoriskt och ekonomiskt. Under processen för hon en lång dialog med sin syster Ingrid om den öppna spisen som måste designas om för att fungera och ändringar av Le Corbusiers färgsättning av rummen. 1926 skiljer sig även Ingrid och flyttar ner till Paris, ansluter till Le Corbusiers ateljé, 35 Rue de Sèvres, som praktikant och assistent. På R35, som ateljén kallas, finns även Charlotte Perriand och Alfred Roth, varav den sist nämnde kom att följa med Ingrid Wallberg tillbaka till Sverige 1928 för att grunda Arkitektfirman R&W i Göteborg.

Återkomsten till Göteborg blir början på en ny karriär, nu som funkisarkitekt med kopplingar till Europas främsta modernistarkitekt. Hon avsätter mark från Stora Gårda för byggnation av både villor och radhus, men motståndet mot nya estetiken är stort och överklagan från grannarna försenar allt. Några lokala byggherrar ställer sig bakom och HSB anlitar dem för större hyreshus mitt i staden men även nya kök att presentera på Stockholmsutställningen 1930. Efter utställningen vänder Alfred Roth hemåt Schweiz och Ingrid Wallberg driver själv arkitektfirman vidare i dryga 30 år. Förutom arkitektuppdragen agerar hon återförsäljare av byggmaterial, utredare av bostadssociala frågor, VD för storföretaget Wallbergs Fabriker AB, författare och debattör. Något som vittnar om stort mod, evig nyfikenhet och djupa fackkunskaper, men också på en unik insats i en mansdominerad värld.

Utställningen är framtagen med generös hjälp av Ingrid Wallbergs släktingar samt i samarbete med författaren och forskaren Anne Brügge, vars biografi om Ingrid Wallberg publiceras under 2020.

Guidad visning: söndagar kl 13 juli-augusti.
Söndagar kl 14.30 under september.

Lyssna till audioguiden

4.4 – 24.1.2021

Ingrid Wallberg – An architectural pioneer

The ideals of the Garden City and the ever-increasing need for better accommodation standards in Sweden are the driving forces behind Ingrid Wallberg’s (1890-1965) work as a town planner around 1915. Ten years or so later, she is an intricate part of Le Corbusier’s (1887-1965) professional and personal inner circles, which stimulates her interest in the functionality of buildings and the aesthetics of different materials, i.e. what we today call functionalism (or funkis in Swedish). Wallberg was active during 50 years, and this is no mean feat, a truly pioneering accomplishment in Swedish architectural history during a period when very few women were educated or worked in this particular industry.

Even as a young girl in Halmstad, Ingrid Wallberg dreamt of becoming an architect, but no women were admitted to the architect programme in Sweden until 1921. Ingrid’s route into this esteemed profession is through courses in Berlin and Munich, as well as an apprenticeship and working closely with her husband, Head of Gothenburg Town Planning Office, Albert Lilienberg (1879-1967). They compete to win various town planning assignments, both as a couple and individually, and their marital home, Stora Gårda in Gothenburg, turns into a place where national and international architects hang out.   At the Gothenburg Exhibition in 1923, both of them present their own individual reports on accommodation in the city; her topic being the poor standards and general flaws, his is new districts within the city.

Ingrid’s sister Lotti (1887-1973) introduces Ingrid to Charles-Édouard Jeanneret, i.e. Le Corbusier as Lotti ends up marrying Le Corbusier’s brother, musician Albert Jeanneret (1886-1973). Lotti orders a villa, Villa Jeanneret, from Le Corbusier. A project where she takes on the role of developer, both in an organisational sense and financially too. During this process, she involves her sister Ingrid in a long dialogue about the open fireplace needing to be redesigned for it to work and also how the colour scheme Le Corbusier has chosen must be altered. In 1926, Ingrid gets a divorce  and moves down to Paris to join Le Corbusier’s studio at 35 Rue de Sèvres as an intern and assistant. At R35, which the nickname of his studio, Charlotte Perriand and Alfred Roth are also part of the staff. The latter  joined Ingrid on her journey back to Sweden in 1928 and the two of them started a company together in Gothenburg, namely Arkitektfirman R&W.

Her return to Gothenburg proves to be the start of a new career, now as a functionalistic architect with a connection to the most prominent modernistic architect in Europe. She divides her plot of land at Stora Gårda to build both detached houses and terraces, but her new, modern aesthetics come up against strong resistance and lengthy appeals from the neighbours delay the process. Some local developers back her up and HSB engages  them to design a couple of larger apartment blocks  in the city centre, but also new kitchens to present at the Stockholm Exhibition in 1930. After the exhibition, Alfred Roth decides to move back home to Switzerland and Ingrid Wallberg ends up running the architecture firm on her own for the next 30 odd years. Apart from the architectural assignments, she also manages a retail business for building materials, researches issues linked to accommodation standards and social situations,  takes on the role of CEO for Wallbergs Fabriker AB – a big corporation in its heyday – and still finds time to establish herself as a well-known  author and debater. All of which is a testimony to her great courage, never-ending inquisitiveness and extensive expertise in her chosen field, but also a unique achievement in a male-dominated industry.

The exhibition has been created with generous help of Ingrid Wallberg’s relatives and in collaboration with the author and researcher Anne Brügge, whose biography of Ingrid Wallberg is due to publish in 2020.