28/11 – 30/5

8 miljoner konst

Det största konstköpet i Halland genom tiderna skedde 2003 när Länsmuseet Halmstad förvärvade Hallands Konstförenings samling. Samlingen har byggts upp under 60 år och för första gången visas alla 188 verk samtidigt (läs mer under 2004).

 

15/5 – 21/8

Svens(k) form

Med anledning av Designåret 2005 visar Länsmuseet Halmstad en designutställning under sommaren. Utställningen Svens(k) form sker i samarbete med Sven Lundh, grundare av möbelföretaget Källemo AB. Svens(k) form är sammanställd av Sven Lundh och presenterar möbler och inredningsdetaljer ur företagets produktion. Flera kända formgivare är knutna till Källemo, dessutom nyproducerar Källemo numera klassiska möbler formgivna i en annan tid. Bland annat kan man se stolar från 1930-talet av Gunnar Asplund och Sven Markelius i utställningen. Ett antal konstverk, exempelvis en serie akvareller av John Kandell, visas också i Svens(k) form.

Representerade formgivare:
Gunnar Asplund
Jonas Bohlin
Marie-Louise Ekman
John Kandell
Erik Chambert
Boris Berlin/Poul Christiansen
Carl-Axel Acking
Johan Linton
Sven Markelius
Mats Theselius
Fredrik Wretman

 

19/6 – 4/9

David Svensson

David Svensson är född 1973 i Skillingaryd och bor och arbetar i Malmö. Han är utbildad på bl a Konsthögskolan i Malmö och Konsthögskolan i Stockholm. I sitt konstnärskap utforskar David Svensson ljuset och dess måleriska möjligheter. I spänningen och dialogen mellan rummet, dagsljuset och det artificiella ljuset växer verken fram. Betraktaren befinner sig i centrum i ett ständigt pågående samspel med verket; de båda bekräftar varandra. Verkens uttryck förändras i takt med tidens rörelse. Dygnets ljusskiftningar erbjuder en variation av reflektioner, temperaturer och nyanser som David Svensson systematiskt undersöker och använder, vilket tillför verken poetiska kvaliteter. Verkligheten utvidgas, i spegelbilder uppkommer nya dimensioner, rum och världar. I David Svenssons konst flyter referenserna mellan måleri, skulptur, design och arkitektur. Genom att bearbeta en mängd material och vardagsobjekt tangeras och tänjs readymadebegreppet. Föremål lyfts från sin ursprungliga funktion och omarbetas till objekt för betraktande, funderingar och tankeflykt. I stora utställningsrummet möts man av verket BLACK TEAR (LAGRIMA NEGRA), en italiensk takarmatur i Muranotradition som lackerats med svart billack. En lysande vattendroppe som transformerats till en svart tår. Ett för evigt släckt ljus. En melankolisk stämning som påminner konstnären om en sång från Cuba som handlar om Lágrimas negras (svarta tårar). Det omgivande rummet reflekteras i den svarta tåren. Spegelbilden tycks nästan förföriskt oändlig, som om den rymmer en hel värld. Liknande idéer behandlas i verket LUCIFER, en klassisk globlampa som omvandlats genom den svarta lacken. Lucifer, ljusbäraren, den fallne ängeln. INNER LIGHT (ABSENT IMAGES) består av portabla projektionsdukar från 1960-70 talet med en påtaglig reflektionsförmåga. Frånvarande bilder där varje projektionsduk har en historia och bär på dolda bildminnen. Några dukar är vita men flera har med åren ändrat färg, en del är gultonade, andra svagt gröna eller blå. Härigenom ges verket måleriska kvaliteter. Det infallande dagsljusets skiftningar frambringar en blek självlysande skönhet som skimrar när betraktaren rör sig. SUN BLIND, en orange tvärställd markis med ett strålande inre ljus, är placerad i stora rummets hörn. Effekten påminner om den som uppstår om man befinner sig under en markis och tittar upp mot solen. Verkets arkitektoniska drag ger upphov till nya volymer; ett visuellt provrum som döljer ett inre rum. Triptyken THE EMBRACEMENT har formen av en altartavla och en sminkspegel där man omsluts i sin egen värld, i sig själv. I spegelbilden uppstår nya okända rum bortom det fysiska rummet.

 

19/6 – 11/9

Popcorn – Videoverk av Liisa Lounila

4/9 – 16/10

Röra och beröras – taktil konst från Brasilien

I samarbete med Kulturhuset i Blumenau, Brasilien, visar Länsmuseet Halmstad en utställning med verk av de brasilianska konstnärerna Cristina Portella och Betânia Silveira. Båda arbetar med taktil konst – konst avsedd att beröras. I Cristina Portellas verk transformeras färger och linjer till former. Hon utgår gärna från naturvetenskapliga teman i sina vita reliefarbeten. Betânia Silveira arbetar med skulpturala verk i limteknik. Med utgångspunkt från människokroppen utforskar hon materialet och tekniken.

 

14/9 – 13/11

Tommy E Westerling

Tommys egna ord om sitt måleri; ”Det är först i samverkan med andra färger som en färg får liv.” Detta var Josef Albers utgångspunkt som målare. Färg är mitt huvudelement; med färg kan jag återge, syna, skala och fånga miljö och arv. Viljan att förenkla är stor, jag väljer att balansera med få mättade färgskalor. Jag vill få möjlighet att skapa formen vid start. Jag sågar ut plywood eller masonit, sedan bygger jag upp innehållet med respektive färgkomposition. Att måla över känns nödvändigt. Bilden bevaras, men ändå har målningen givits en ny ton. De sista bilderna är tagna från vårt hem: Målningarna har stannat vid tanken på att likna köksluckor eller en rostig dörr. Det är alltid konkret”. Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Hallland.

 

14/9 – 20/11

Butterflies in Kungsbacka

Videodokumentation av performance med Diana Storåsen och Fröydi Lazslo, 2005. Inlån från Konsthallen Vitehall.

Videodokumentationen av endagsperformancen Butterflies in Kungsbacka, 2005 med konstnärerna Diana Storåsen och Fröydi Lazslo, är en dokumentation av en del av utställningen Carnal Knowledge som visades på Konsthallen Vitehall i mars 2005. Carnal Knowledge är namnet på en samlingsutställning med åtta konstnärer från fem nordiska länder samt Peru – Anneli Pihlgren (Sverige), Diana Storåsen (Norge & Sverige), Fröydi Laszlo (Norge), Sidsel Stubbe Schoul (Danmark), Nina Lassila (Finland), Trinidad Carrillo (Peru), Helena Blomqvist (Sverige), Kristin Elva Rögnvaldsdottir (Island). Under perioden 2004-2006 visas utställningen i olika skepnader i konstnärernas respektive ursprungsländer. Konstnärerna arbetar med ett poetiskt uttryck och en feministisk äventyrlighet som på olika sätt förmedlar en styrka i att vara kvinna. Med utgångspunkt i sina skilda konstnärskap och erfarenheter skapar de med fotografier, installationer, videoinstallationer och textila bilder och skulpturer tillsammans en utställning som undersöker kvinnans position.

Butterflies in Kungsbacka – Kort beskrivning
Vi är två fjärilar – en vit dagfjäril och en svart nattfjäril. Vi gör precis det som förväntas att två mycket snälla varelser gör: ler, pratar med folk, njuter av livet… Vi kommer från en perfekt värld av glädje och harmoni, eller från alla våra drömmars värld… Vad händer när en perfekt varelse möter verkligheten? Är fjärilar verkliga eller är de en projektion från cyberrymden? Fjärilarna kan också hjälpa ledningen att dela ut informationsblad, inviga aktiviteter eller presentera artister eller hjälpa till med någon annan liten uppgift…

 

21/9 – 5/10

Konst av Picassogruppen

Utställningen visades i museets hörsal

 

30/10 – 29/1

Stickning – ett hantverk att utveckla

Som det andra bidraget till Designåret 2005 visar Länsmuseet Halmstad Stickning – ett hantverk att utveckla, en utställning producerad i samarbete med den välkända formgivaren Britt-Marie Christoffersson. Britt-Marie Christoffersson har varit verksam som formgivare i ca 40 år, tidigare som medlem i 10-gruppen. De senaste 20 åren har hon emellertid ägnat åt stickning och utveckling av detta hantverk. Med nyfikenhet och stark formkänsla utforskar hon systematiskt stickningens möjligheter, både formmässigt och rent tekniskt. Resultaten blir inte sällan överraskande – former och mönster, som man vid en första anblick inte kopplar till sticktekniken. Stickning – ett hantverk att utveckla presenterar stickprover och stickade plagg i en luftig och vacker iscensättning.

 

23/11 – 22/1

Magnus Sjöbleke och Anna Ulvestam Sjöbleke – Vi flyttar till Halland

“Idag är det 20 minusgrader ute. Jag står och stoppar om min pojke i vagnen. Tunnelbanan är en kvart försenad… En tonårstjej med rödfärgat hår går runt och tigger cigaretter. “Det är förskräckligt att tunnelbanan aldrig är i tid”, säger en gammal dam till mig. Då kommer tunnelbanan. Folk trängs och ramlar på varandra.” 2003 flyttade vår familj från Hägersten i Stockholm till Slöinge i Halland, en trakt som traditionellt har varit dominerad av jordbruk men som i vår tid håller på att omformas, bl.a. av just det faktum att själva länet tillhör de platser där inflyttningen är störst just nu. HÄR FINNS LUGN OCH RO, en vänligare uppväxtmiljö för barnen, men troligtvis färre arbetstillfällen än i storstadsregionerna. (utdrag ur text av Magnus Sjöbleke och Anna Ulvestam Sjöbleke.)

Anna Ulvestam Sjöbleke är skribent och Magnus Sjöbleke är bildkonstnär. Utställningen presenterar flyttprocessen i en tretton meter lång bild- och textsvit. Inspirationen är hämtad från det sydsvenska bonadsmåleriets naivistiska bildvärld med dess korta textbudskap. Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland

 

23/11 – 29/1

Carin Ellberg och Katarina Lindgren Cavallin – Köket

Dvcam, 26 min, 1987. Inlån från Moderna Museet, Stockholm.

Carin Ellberg och Katarina Lindgren Cavallin arbetar med det oglamourösa vardagslivet som försiggår inom hemmets väggar. Köket är en betraktelse över de dagliga ritualmässiga hushållsbestyren. Det handlar om upprepade aktiviteter och om hur dagarna bara går. Allt pågår i köket; det diskas, städas, tvättas och lagas mat i ett evigt kretslopp. Konstnärerna agerar själva i verket iförda peruker och med ett nollställt uttryck i ansiktet. I bakgrunden avlöser discoklassikerna varandra och bidrar till en kitschig stämning. På 1980-talet genomförde Carin Ellberg flera video- och filmverk. Idag arbetar hon framför allt med teckning, måleri, skulptur och installationer. Hon använder gärna otraditionella material såsom plastleksaker, nylonstrumpor och modellera.

 

27/11 – 26/2

Ur samlingarna – Bonadsmålningar

Sydsvenska bonadsmålningar kommer från Halland, Småland och Kinds härad i Västergötland. Bonaderna hade sin glansperiod 1750-1850, med motiv oftast hämtade från bibelns berättelser och bildvärld. Länsmuseet Halmstad har en av de största samlingarna av bonadsmålningar i Sverige, ca 350 st. Vi visar nu ett urval bonader som förvärvats till länsmuseet under de senaste 10 åren samt de bonader som ingår i bonadsspelet Tre temperament.

Tre motiv dominerar i bonadsmåleriet. Det är de tre konungarnas ritt och tillbedjan, liknelsen om de tio jungfrurna och bröllopet i Kana. Motiven bildade stommen i den svit som man ”skulle ha” och hade sin givna plats i bordshörnet, vid högsätet i stugan. Tillvaron var bildfattig och man kan föreställa sig att bonaderna lyste upp och förgyllde tillvaron när stugan ”drogs” till jul. ”Att pinna upp julen”, d v s sätta upp bonaderna på de annars tomma väggarna och på takfallen, var föräldrarnas uppgift. Allt skulle vara klart när barnen vaknade på julaftons morgon. På Trettondedagen, som var lika viktig som julen, kunde man på bonaden följa hur de tre konungarna som följt stjärnan, nu kom fram till Jesusbarnet i Betlehem. Vid andra högtider, som vid påsk och bröllop, kunde bonader också sättas upp. Förebilder till motiven fann man i kyrkomåleriet och bibeltexterna berättade en historia alla kände till. Bonadsmålarna var inte fria att utforma motiven hur som helst. 1700-talets figurbibeln användes som förlaga och bonadsmålaren hade en elev, oftast sonen/dottern, som fick lära sig genom att kopiera. Färgerna blandade målarna själva av pigment och ett avfall från garverier som kallas limläppar och fick då rätt konsistens. Färgpigmenten tillverkades till en del av olika växter som lavar, björklöv, mjölon, hundkäx, lummer, brakved och sot som fanns nära till hands. Köpta pigment från stan, Halmstad, var de svårare röda och blåa färgerna som färnebock, bresilja, cinnober, koschenill, karmin, mönja, indigo, pariserblått, berlinerblått. I samtidigt med att bruket av bonader avtog kom de skrikiga anilinfärgerna som förändrade uttrycket helt och hållet. Bönderna fick det bättre från 1700-talets mitt och det är en förklaring till bonadernas uppsving och de fungerade som statusföremål. Man kan se det aktuella modet återgivet i dräkterna på bonaderna. Det gällde att sätta sig över och distansera sig mot de fattigare lägre skikten. Bonaderna kan också haft till uppgift att upprätthålla den muntliga traditionen och världsbilden. Bonadsmåleriet sammanföll med den tidens fromhetsriktningar och väckelserörelser som spred sig. Det bibliska budskapet i bonaderna blev med tiden mindre viktigt, bonaderna började anses gammaldags. Ryggåsstugorna blev samtidigt färre, annan möblering och inredning fanns att skaffa. Många bonader förstördes under denna förändringsperiod. Drygt hundra målare var verksamma och kan identifieras mellan 1750 och 1890 i Sydsverige, varav ett trettiotal är kvinnor. Målandet bedrevs vid sidan om och gav extrainkomster, med undantag av Johannes Nilsson som hade bonadsmåleriet som heltidssyssla. Bonaderna målades oftast på uppdrag i socknen. Beställaren stod för väven, ofta återanvänd lappad och lagad, och uppdraget utfördes på plats. Mot slutet såldes bonader även utanför det egna området, man målade på lättåtkomligt papper som också var lättare att transportera. Men det var målaren själv som stod för själva marknadsföringen. Det finns sentida efterföljare som antingen kopierat eller nyproducerat bonader som Torsten Bengtsson i Unnaryd och Bernard Jönsson (1893-1998) och hans son Uno i Färgaryd.