15/6 – 11/1

Strid på museet

(läs mer under 2003)

 

29/10 – 11/1

Viktor Chapovalov

(läs mer under 2003)

 

29/10 – 18/1

Lilibeth C Rasmussen – Seeing Pilar

(läs mer under 2003)

 

18/1 – 14/3

Joan Miró – originalaffischer

Länsmuseet Halmstad visar ett urval ur världens enda kompletta samling av 154 originalaffischer av den spanske konstnären Joan Miró (1893-1983). Samlingen är donerad till Regionmuseet Kristianstad av läkaren och Mirósamlaren Nils Tryding.

 

21/1 – 7/3

Alexander Calder – Cirkus

Producent: Carlos Vilardebo, 1961. Film 16 mm färg, överförd till dvd, 17 min. Inlån från Moderna Museet.

Alexander Calder (1898 – 1976) föddes i Philadelphia, USA och studerade på 1910-talet till ingenjör. Samtidigt växte hans intresse för måleri, och han kom att gå flera konstutbildningar. 1924 knöts Calder till den satiriska tidskriften ”National Police Gazette” där han bl a uppmärksammades för sina skildringar från sport- och cirkusvärlden. Som många andra konstnärer begav Calder sig så småningom till Paris. Här kom genombrottet på 1930-talet, då han experimenterat med leksaksdesign och konstruerat en slags miniatyrcirkus bestående av expressiva tråd- och trämarionetter. Mest känd är Calder för sina stora och små rörliga skulpturer som kom att kallas mobiler. Dessa metalltrådskonstruktioner sätts i rörelse av minsta luftdrag. Calder inspirerades till en början framför allt av enkelheten och stramheten i Piet Mondrians verk. När Calder kom i kontakt med surrealismen och Joan Mirós fantasivärld övergick han från de kontrollerade rörelserna till ett mera poetiskt uttryck. Han lånar Mirós former och mobilen tar gestalt som en slags organisk skapelse. I verket Cirkus som producerats av portugisen Carlos Vilardebo, ser vi Calder framföra sin cirkus alltmedan hans hustru Louisa Calder sköter grammofonen. Figurgruppen Cirkus konstruerade Calder 1926 – 1931. Den består av handgjorda karaktärer som till exempel svärdslukaren, tyngdlyftaren, magdanserskan och lejontämjaren. Calder övervakar koncentrerat cirkusnumren och manipulerar ibland aktörerna för att de ska kunna genomföra sina konster. På 1930-talet turnerade Calder med verket i såväl Paris som New York och etablerade sig härigenom inom konstvärldens avantgardekretsar. Cirkus är en ömtålig konstruktion som idag finns permanent på Whitney Museum of American Art, New York.

 

21/1 – 29/2

Ann-Marie Valsten –  ur Den femte mannen finns inte längre

Med kamera och text undersöker Ann-Marie Valsten sin värld och omvärld för att försöka förstå vad hon ser. Bilden och texten samverkar och utgör tillsammans en dokumentär helhet.
-Det handlar om att göra saker jag inte förstår, … för att förstå så mycket som möjligt av mig själv, säger Valsten. För fjorton år sedan lämnade Ann-Marie Valsten Stockholm där hon är uppvuxen för att istället bosätta sig i skogen i Unnarydstrakten.
-Man behöver aldrig vara ensam i skogen och hit längtar man alltid tillbaka, säger hon. Under 1980-talet utbildade hon sig vid Nordens fotoskola, Stockholm, och varvar idag eget skapande med gymnasielärarrollen. Ibland genomför hon performances, dessutom framför hon egna texter i estradpoetiska sammanhang. Genom fotografier och meningar gör Valsten relationella upptäckter, ofta starkt kopplade till den egna uppväxten. Som en utgångspunkt i hennes konstnärskap finns ett stort intresse för psykologi, inte minst Freuds teorier. Valsten är övertygad om att människor dras till det de känner igen och att det omedvetna gärna skickar iväg ett motstånd när det okända hägrar.

Den femte mannen finns inte längre
För några år sedan presenterade Ann-Marie Valsten Guldhavet, en samling känsliga fotografier föreställande hennes familj. I samband med detta började hon fundera mycket kring varför männen saknades i hennes bilder. I Guldhavet finns egentligen bara en man; hennes bror Danny. Så formades uppföljningen Den femte mannen finns inte längre, ett komplicerat, processinriktat utforskande som bottnar i frågeställningar kring mansbilden, kring kommunikation och kring vad man bestämmer sig för att möta. Projektet som består av foto, skisser och anteckningar tog sin början i att konstnären sökte upp fyra män som kunde sägas representera fyra andra; tre bröder och en styvfar. Den femte mannen, han som inte längre finns och som vi aldrig får möta, är konstnärens far.

Om det förbjudna
Ann-Marie Valsten hade ingen personlig relation till de män hon sökte upp. ”Representationerna” fann hon i sin vardag – i det offentliga rummet, vilket vittnar om ett stort mod. Valsten menar att det handlar om kommunikation, om att mötas med blicken. Hon sökte inte överensstämmelse mellan ”original” och ”representation” i det yttre utan istället i ansiktet, i ögonen. Under projektets gång förde Valsten också kontinuerligt anteckningar som hon sedan sammanfört med bilderna. Männen fotograferades enskilt i ett kyrkorum. Omgiven av vitkalkade väggar kunde hon skapa sig ett eget rum där ljuset spelar med gestalten. Fotografierna visar männen i närbild men också nakna i helfigur. Häri ligger fortfarande något förbjudet, Ann-Marie Valsten talar om rädslan i att uppvisa den manliga nakenheten. I Den femte mannen finns inte längre visar det sig dock att den fysiska nakenheten egentligen är underordnad allt annat.

I korthet
Ann-Marie Valsten (f. 1958), fotograf och estradpoet, uppvuxen i Stockholm, numera boende i Urshult utanför Unnaryd.

Utbildning
Nordens fotoskola (1983-1985)
Separatutställningar i urval
Galleri Norre Port, Halmstad (1999)
Smålands konstarkiv, Värnamo (2001)
Kulturhuset , Stockholm (2002)
Stadsgalleriet, Halmstad (2002)
Deltagit på länssalonger i såväl Halland som Småland

Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland

 

15/2 – 18/4

Annika Simonsson och Lars-Erik Svensson – Jag känner igen mig

Med varje steg framåt, med varje nytt problem
vi löser upptäcker vi inte bara nya och olösta
problem, utan vi upptäcker också att där vi trodde
att vi stod på fast och säker mark är allting i själva
verket osäkert och flytande.
K.R. Popper

I vår kontrollerade värld växer behovet av det irrationella. Vad händer om den hårt styrda verkligheten löses upp och ersätts av en drömvärld? Konstnärsparet Annika Simonsson och Lars-Erik Svensson presenterar en installation som gjorts specifikt för utställningsrummet. Trygga och lätt igenkännbara element blandas med det okända. Vi befinner oss i gränslandet mellan fiktion och verklighet. Annika Simonsson (f. 1969) från Halmstad och Lars-Erik Svensson (f.1961) från Falkenberg studerade under åren 1987-92 på Fria Målarskolan i Halmstad, och följdes sedan åt på Konstakademin i Trondheim och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Under några år bodde och arbetade de i Berlin, men är numera bosatta i Oslo. De arbetar separat, tillsammans och i gruppen acme, där också tre norska konstnärer ingår. Annika och Lars-Erik arbetar med ett slags utvidgat måleri. I deras installationer aktiveras väggar, golv och tak.

 

10/3 – 25/4

Kätie Nilsson – grafik

Sekvenser ur livet förvandlas till färg och form i Kätie Nilssons grafik. Motiven hämtar hon ofta från naturen och resor, men utgångspunkten kan också vara en fråga till betraktaren. Det är av vikt att inte servera betraktaren en färdig bild, menar Kätie. Det måste finnas utrymme för att fylla upplevelsen av bilden med ett eget innehåll. Kätie tar oss med på en resa bakåt i tiden, till sagans och mytologins värld. Från solgudens rike leder spåren oss till Minotauros. Med säker och varsam hand har Kätie också låtit göra verket Land och hav, linoleumtryck på rispapper med en längd på över 3 meter, skapat speciellt för utställningsrummet. Kätie framhåller att grafik är en långsam process. Det händer mycket under bildens tillblivelse, det blir som en dialog mellan konstnären och materialet. Istället för att förhålla sig till skisser låter hon ofta slumpen styra under arbetets gång. Kätie Nilsson experimenterar gärna med olika material, exempelvis kopparfolie och bladguld, i sina bilder. Hon bygger upp collage där hon kombinerar olika pappersunderlag och låter inte sällan verken ta sig tredimensionella uttryck. Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland

 

10/3 – 2/5

Robert Wilson – Video 50

Betacam, 51,40 min. 1978.
Medverkande: Robert Wilson, Lucinda Childs, Phillipe Chemin och Laura Condominas
Inlån från Moderna Museet

Robert Wilson (f. 1941) föddes i Texas och har bland annat studerat inredningsarkitektur i New York. Under studietiden gjorde han sina första scenografiska försök. Vid slutet av 60–talet utvecklade han sitt experimentella konstnärliga språk till en slags blandning mellan performance, dans och teater där tid och rymd är centrala faktorer. Wilson har arbetat med flera av världens stora teatrar och operahus. Video 50 består av hundra, 30 sekunder korta, vinjettliknande filmsekvenser, ursprungligen producerade för TV. En telefon som ringer, en gardin som följer med vinden och en svävande stol är återkommande nyckelmotiv i detta humoristiska och underfundiga verk. Symboliska och surrealistiska bildfragment skapar tillsammans en gåtfull och poetisk berättelse i tidstypisk anda.

 

4/4 – 2/5

Grupp 5

På initiativ av Jan Åberg bildades Grupp 5 år 1966. Den bestod av de unga och inte helt etablerade konstnärerna Thomas Frisk, Lars Hallberg, Stellan Wiberg, Totte Wiberg och Jan Åberg. Alla fem var födda i Halmstad, så man kan säga att Grupp 5 var en genuin Halmstadgrupp. Ambitionen var att kunna göra gemensamma utställningar. Grupp 5 öppnade också ett eget galleri på Söndrumsvägen 2 – Galleri 5. Premiärutställningen ägde rum den 28 oktober 1966. Grupp 5 sökte sig snart utanför Halmstad. De ställde bl a ut i Köpenhamn, Göteborg, Karlstad, på Borås Konstmuseum och Ulricehamns Konsthall. Under mitten av 1970-talet upphörde gruppens gemensamma verksamhet, även om den aldrig upplöstes. Efter ett föredrag om Grupp 5 på Länsmuseet Halmstad år 2000, uttrycktes önskemål att åter få se en utställning av gruppen. Nu, efter ca 30 års uppehåll, är det åter dags.

 

5/5 – 13/6

Tomas Jönsson – måleri

Naturen fungerar som inspirationskälla när Tomas Jönssons (f. 1962) bildvärld växer fram. Expressivt och lekfullt behandlar han motiven, där flera element är återkommande, till exempel favoritstenen som finns intill bostaden i Skummeslövsstrand. I flera verk har han också arbetat med omtolkningar av den ofta så romantiserade bilden av solnedgången. I början av sitt konstnärskap arbetade Tomas Jönsson mestadels med skulptur, men numera är det oljemåleriet som står i fokus. Varje målning är ett resultat av en lång process, vanligtvis är ett tiotal målningar under arbete samtidigt. Färgen är kraftfullt pålagd i flera skikt. Inte sällan utforskas en färg i taget, just nu är det den blå färgens möjligheter som prövas. Som en identifikation lämnar Tomas Jönsson fingeravtryck på målningens baksida eller kanter. Den uppmärksamme kan också finna hans inristade signatur framskymta i bildkompositionerna. Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland.

 

9/5 – 31/10

Eva Erikssons bildvärld

Möt den vilda bebin, lilla syster Kanin, Malla, Max och de andra gestalterna ur Eva Erikssons bildvärld på Länsmuseet Halmstad! Eva Eriksson har varit verksam som barnboksillustratör och författare sedan slutet av 1970-talet. Som illustratör har hon har samarbetat med exempelvis Barbro Lindgren och Ulf Nilsson i böckerna om Max, den vilda bebin och Lilla syster Kanin. I andra produktioner, som böckerna om Malla och om Bella och Gustav, står Eva Eriksson både för text och bild. Den nyligen utgivna Malla cyklar är ännu ett exempel på Eva Erikssons förmåga att fånga de igenkännbara detaljerna som gör att både barn och vuxna älskar hennes berättelser. Utmärkande för Eva Erikssons bildspråk är humor och värme, en driven penna och en mjuk färgsättning. Hennes mycket personliga stil har gjort hennes illustrationer kända världen över.

 

18/5 – 29/5

Gränser – en mobil vandringsutställning

I Riksutställningars turnébuss i Hylte prövas just nu våra gränser. Nation, ålder, utseende, bostadsområde, yrke, musiksmak, politisk åskådning… Gränserna är fler än man kanske först tänker på. Var någonstans drar du gränsen mellan dig själv och dina medmänniskor? Vågar du se sanningen i vitögat? Testa dig i projektet Gränser. Kliv in i bussen.

Projektet Gränser är en samproduktion mellan Forum för levande historia och Riksutställningar.
Som huvudarrangör för utställningen och de tillhörande programmen står Länsmuseet Halmstad.

 

30/5 – 4/7

Fyra kanter – Samtida konst i historisk miljö (Konstnärsbyn i Rydöbruk)

Fyra kanter presenterar fyra konstnärer – två nyetablerade och två mer välkända namn. Utställningen består av olika visuella uttrycksmedel såsom måleri, fotografi, skulptur, grafik och performance. Juan Castillo f. 1952 i Chile, bosatt i Sverige. Har deltagit i ett stort antal utställningar (måleri, installationer, video) och biennaler i Sverige, Spanien, Chile, Kanada, USA, Argentina och Korea. Henrik Olsson f. 1969 i Lindome har genomgått konstutbildning i Sverige, Finland och Costa Rica.
Separat – och grupputställningar i Sverige och Finland. Emma Gillmor f. 1972 i Göteborg, med utbildning vid bla Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, har deltagit i separat – och grupputställningar i Sverige och Finland. Kjartan Slettemark f. 1932 i Norge, bosatt i Stockholm. Välkänd aktions- och performancekonstnär med samhällskritiska verk som bla. Pudel (1975, en pudeldräkt använd av Slettemark bl a vid invigningen av Malmö Konsthall) och Nixon-passet (1974, ett pass med ett manipulerat foto – en blandning mellan Kjartan Slettemark och Richard Nixon).

Utställningen är ett samarrangemang mellan Länsmuseet Halmstad och Konstnärsbyn i Rydöbruk.

 

6/6 – 31/10

Återblickar – Gyllene Tider 25 år

Gyllene Tider har blivit kulturhistoria. När Gyllene Tider i år firar 25-årsjubileum uppmärksammar Länsmuseet Halmstad det med en stor utställning som pågår hela sommaren och en bit in på hösten. Återblickar – Gyllene Tider 25 år är namnet på utställningen, som skildrar tiden med popbandet från starten 1979 fram till idag. Utställningen är byggd i nära samarbete med bandets medlemmar och representanter från beundrarskaran. Återblickarna är därmed inte bara bandets egna, utan också fansens minnen av Gyllene Tider, vilket syns tydligt i det flickrum som är en del i utställningen. Återblickar – Gyllene Tider 25 år bjuder på 25 års produktion av musik, originalinstrument, fotografier, affischer, tidningsartiklar med mera samt aldrig tidigare visade filmglimtar.

Länsmuseet Halmstad har fått ekonomiskt stöd till utställningen av:
Sparbanksstiftelsen Kronan
Hallandsposten
Håkan Kvist Form AB
Expoteket
Krönleins
Sydkraft
Skyltforum

 

23/6 – 29/8

Custös – en bild- och ljudinstallation av Noah Ljungberg och Per Samuelsson

Custös (enl. lexikon väktarinna, livvakt, iakttagare, spion, beskyddare eller förvaringsrum)
Information som passerar lagras i vårt medvetande, men i vilken grad?
Hur påverkas vi av det vi ser?
Det undermedvetna gör sig gällande, helt utanför vår kontroll.
Custös som väktarinna.
Vem vaktar vad?
Är det den som vaktar som har kontrollen?
Custös som beskyddare.
Custös som behållare.
Installationen handlar om Custösen.
Kanske är hon summan av vårt lagrade omedvetna, kanske en metafor för det beskydd vi önskade oss.
En spanare en spejare, ja kanske en spion. Hon iakttar, vaktar, registrerar och fungerar kanske som ett filter. Hon försöker berätta om hur det är att leva i en tid då alltför mycket händer som vi hoppades aldrig mer skulle hända.
Noah Ljungberg arbetar med bilder som rörliga skeenden. I Custös har hon samarbetat med sin son Per Samuelsson, som har skapat ljudet i installationen.

Moneeo
Moneeo består av Per Samuelsson; musiker, ljudtekniker, tonsättare och Iréne Sahlin; sångerska och musiker. Moneeo kombinerar ambienta klanger med elektroniska rytmer och harmonier. Moneeo använder specialkonstruerade och egentillverkade instrument, sålunda instrument som inte liknar något annat och tidigare inte synts på någon scen. Som exempel kan nämnas Slapstick – en lönnstock som förädlats och försetts med 22 st gummipads som försänkts i stocken. Gummipadsen spelas genom att man ”tappar” med fingrarna på dem. En SCSII kabel (från datorvärlden) används för att koppla samman slapsticken med en trigg/ljudmodul. Voxotron – många av de rör som dagligen används inom byggbranchen har en otroligt vacker resonanston. Här nyttjas den resonanstonen genom att röret förses med en processad signal i en högtalare, från en mikrofon som musikerna spelar/sjunger genom. Resultatet kan liknas vid en modifierad, förstärkt och processad didgeridoo. Leslie-tube – här nyttjas dopplereffekten effektivt genom användande av särskilda rör.

Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland

 

10/7 – 29/8

5 X Hallberg (Konstnärsbyn i Rydöbruk)

Familjen Hallberg
Anna Hallberg: teaterdockor
Maria Hallberg: foto och ljud
Jonas Hallberg: skulptur och teckning
Lars Hallberg: måleri
Monica Hallberg: skulptur och textil bild

Anna Hallberg
Jag arbetar som dockmakare och dockspelare på Marionetteatern/ Stockholm Stadsteater. Jag har ofta ansvaret för det konstnärliga uttrycket, vad det gäller dockor och scenografi, i en produktion. Regissören för en föreställning förmedlar sin idé till mig. Sedan skulpterar jag dockorna och arbetar fram en lämplig teknik för hur de ska användas. I nära samarbete med regissören arbetas scenografin fram och jag ser till att allt håller ihop, i färg och form. Redan vid skulpterandet av en docka arbetar jag med att ge dockan dess karaktär. Jag försöker ändå att inte låsa dockan i ett fast uttryck. Åskådaren ska ha möjlighet att själv läsa in sinnesstämningar hos dockan när den blir spelad med. Min kombinerade yrkesroll, dockspelare/dockmakare, gör att jag oftast vet vilka lösningar som krävs för att en docka ska kunna röra sig på ett tillfredsställande vis. Samtidigt vet jag vilka begränsningar en docka har, som jag själv har byggt, när jag ska spela med den. Dockorna som jag visar är tre dockor från föreställningar på Marionetteteatern. ”Modern” – Dockan är gjord till föreställningen Du är min mor skrivan av Joop Admiral. Föreställningen iscensattes av Bengt Andersson och medverkade var Ulf Montan, dockspelare och skådespelare. ”Cynthia” och ”Gubben” – Dessa dockor är gjorda i en teknik inspirerad av den japanska dockteatertekniken Bunraku. Dockorna är runt 60 cm höga och manipuleras av en spelare. De är huvudkaraktärer i föreställningen Tomtar och Kameler regisserad av Helena Alvarez och Homero Alvarez.

Maria Hallberg
Jag har nyligen arbetat med temat ” om människors, av idag”, längtan ut till landet. Ett projekt och en reflektion som väckts sedan jag själv flyttade ut till landet. Detta att flytta ut på landet har också bidragit till början på ytterligare ett projekt/tema som jag precis har börjat arbeta på och som jag planerar att arbeta med en längre tid framöver. Sedan jag flyttade ut ifrån den för mig invanda bekantskapskretsen eller kanske den miljö där jag kunde koderna, där konfrontationer och diskussioner tillhörde vardagen och jag hamnade på en plats där jag inte kände någon närmare, där jag har varit tvungen att sätta mig in i nya umgängesgrupper, som kanske inte ens har samma intresseområde som jag, har jag funderat mycket på ”kontakt mellan människor”. Att det tar så lång tid att våga komma människor nära, trots att man gillar dem och dess sällskap. Att det tar så lång tid att komma innanför snacket om vackert väder, barnblöjor och lite allmänt sladder.  Att lära sig de nya koderna om hur det är ok att bete sig eller hur man kommunicerar. Jag var van vid att våga säga vad jag tycker, till den plats jag nu flyttat är det inte lika självklart. Jag snubblar på linan hela tiden. En ny känsla av att vara utlämnad på ett helt annat sätt än förut. Jag har också tänkt på tiden…att människor allt mindre känner att de har tid att ge, att komma andra människor nära eller att upprätthålla de nära kontakter de redan har. I utställningen visas tre fotografier med ovanstående tema. Jag har även valt att visa ett ljudarbete som jag gjorde för flera år sedan, i samband med att jag blev ombedd att delta i en utställning i Köpenhamn, under Kulturhuvudstadsåret där. Temat på utställningen var ”Home”. Jag hade precis då kommit tillbaka till Sverige, efter att ha bott i Düsseldorf, Tyskland, under ett år. Jag funderade mycket på vad det var som fick mig att känna mig hemma där nere och jag tror att det var alla vanor jag skaffade mig. Jag skaffade mig vanor från redan första dagen…var jag ställde tandborsten, var jag handlade, vilken väg jag gick till skolan, när jag åt frukost och vad etc. Med arbetet ställer jag också frågan om hur länge är behovet av vanor något normalt och när går det över gränsen och blir något annat.

Jonas Hallberg
Vuxnas förväntningar på barn stämmer inte alltid överens med hur verkligheten senare blir. I nyheter och media visas dessa människor ofta upp som leksaker till allmänhetens förnöjelse. När jag jobbar med min konst hämtar jag inspiration från samhället runt omkring mig. Jag vill inte att min konst är något man poserar med inför grannen som en nyinköpt bil, utan istället väcker frågor som kan öka människans förståelse inför det okända och ofta skrämmande. Jag har valt att presentera dessa sociala beteenden med dock liknande figurer på ett litet bisarrt sätt, med hjälp av humor.

Lars Hallberg
Det flacka landskapet är ofta utgångspunkt, när jag gör en målning: ett rött fält med vallmo. En svart himmel och grön mark i släpljus. Intryck som kan vara inbjudan till en ny målning. Under arbetets gång får de ursprungliga intentionerna ofta ge vika för vad som händer i målandets process. En färg kan kräva ett nytt förhållande till andra färger. Nya konstellationer blir till. Ibland blir det en helt annan målning än jag ursprungligen tänkt. Att realistiskt avbilda är inte det huvudsakliga. En målning förblir ju i sina två dimensioner ändå alltid en målning.

Monica Hallberg
I mina bilder och skulpturer försöker jag ge uttryck för människors känslor, behov och relationer – glädje, sorg, ångest, längtan efter trygghet osv. Det kan handla om den enskilda människan, beroende på personlighet eller händelser som drabbar henne/honom. Det kan handla om en grupp människor, hur de reagerar och vad de utsätts för, lokalt eller på grund av världshändelser.
GLÄDJE – fröjd, lust, lycka, upprymdhet, jubel …
SORG – förtvivlan, saknad, smärta, lidande …
VREDE – ilska, ursinne, raseri, upprördhet, harm …
HAT – förbittring, avsky …
TRYGGHET – lugn, ro, säkerhet, skydd …
OTRYGGHET …
ÅNGEST – rädsla, vånda, oro, fruktan …
KÄRLEK – passion, erotik, ömhet …
Det finns många ord för att uttrycka känslor – känslor, som beror på våra upplevelser, behov och relationer. Oftast använder jag fåglar som symboler i mina bilder. De kan ge uttryck för glädjens skratt, sorgens och smärtans skri, ilskans utbrott, vaksamheten och kärleksglöden. De kan ge uttryck för frihet/fångenskap, trygghet/otrygghet, tvång som vi själva eller andra lägger på oss, flykt, sökande mm. I denna utställning har jag till stor del låtit människor träda fram i bilderna, men fortfarande är det deras känslor jag vill ge uttryck för.

 

8/9 – 24/10

Ann-Louise Sandahl – Andra platser

Här följer Ann-Louise Sandahls egna ord om sitt skapande:

Tankar om mitt måleri
Mitt måleri befinner sig mellan det konkreta och det abstrakta. På ytan undersöker jag om färgen och ytan i sig kan bära bilden, utan att vara beroende av ett motiv. Även om jag arbetar med abstrakta former och färger så tycks ett föreställande motiv ändå alltid infinna sig efter ett tag, som en tyst historia som vill bli berättad. Ofta kommer det i form av en plats eller ett landskap jag aldrig sett eller besökt, och ibland återfinns i landskapet mänskliga gestalter, ett hus eller en båt. En horisontlinje kan fungera som en ledtråd in i bilden, något man känner igen och kan förhålla sig till. Titeln beskriver mina tankar om bilden. Bilderna är så öppna att betraktaren får egna associationer och läser in egna tolkningar och berättelser i dem.

Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland

 

28/11 – 30/5

8 miljoner konst

Det största konstköpet i Halland genom tiderna skedde 2003 när Länsmuseet Halmstad förvärvade Hallands Konstförenings samling. Samlingen har byggts upp under 60 år och för första gången visas alla 188 verk samtidigt.

Att köpa 8 miljoner konst
Länsmuseet Halmstad förvärvade våren 2003 Hallands Konstförenings konstsamling om 188 verk till en kostnad av 8 miljoner kronor. Köpet var möjligt genom Svea Larsons donationsfond. Konstsamlingen är stor och verken varierar i form, utförande och värde. Den nyförvärvade samlingen utvecklar och kompletterar väl den redan befintliga konstsamlingen vid Länsmuseet Halmstad, som idag uppgår till nästan 1700 verk. Det är ovanligt att en konstförening äger en konstsamling och än ovanligare att en sådan samling säljs. Ovanligt är också att ett länsmuseum har ekonomisk möjlighet att förvärva en samling. Köpet har därför inte passerat obemärkt i medier och hos politiker.

Från konstförening till länsmuseum
Hallands Konstförening bildades den 24 september 1932. Landshövding Axel Mörner, far till Stellan Mörner i Halmstadgruppen, hade kallat samman personer som var intresserade av konst för att bilda en förening. Syftet var att väcka och underhålla intresset för konsten. Föreningens första utställning skedde i samband med invigningen av det nybyggda Hallands Museum den 17 september 1933, nuvarande Länsmuseet Halmstad. Initiativet inom föreningen att skapa en samling togs 1942 av Walter Höijer, systembolagschef och poet. Konstföreningens verksamhet har spelat en viktig roll för museets inriktning mot konst, och i gengäld har museets resurser varit ett av villkoren för föreningens verksamhet. Konstsamlingen har vuxit fram under detta mångåriga samarbete och blir därför intressant.

Konstsamlingens framväxt
Konstsamlingen kom till mellan åren 1942-99. Såväl svenska som utländska konstnärer, mer eller mindre kända finns representerade. Verk av Halmstadgruppen utgör 25 % av samlingen och verk av internationella konstnärer 11 %. Endast 9 av de 112 konstnärerna i samlingen är kvinnor, motsvarande 8 %. I början inhandlades verk av Halmstadgruppen och Hallandsringen, även verk av Sven X:et Erixson och Felix Hatz köptes in. Konstinköpen fick en internationell inriktning under 1950-60 talet. Till de svenska konstnärerna som förvärvades under dessa år hör bland andra Gösta Adrian-Nilsson (GAN), Hardy Strid, Walter Bengtsson, Evert Lundqvist, Inge Schiöler, Eric Grate och Olle Bonniér. Under åren 1988-91 gjordes inga inköp. Istället undersöktes behovet och resurser för konservering av verken i konstsamlingen. De senaste årens inköp är exempelvis verk av Olle Kåks, Sven Jonson, Jörgen Nash och ytterligare verk av konstnärerna Roj Friberg, Signe Lanje, Günther Teutsch och Ragnar Andersson. Många av verken har varit utlånade och utställda runt om i landet och även utomlands. Men det är först nu som samlingen ställs ut i sin helhet.

Ordföranden i Hallands Konstförening
Axel Mörner 1932-35
Hilding Kjellman 1936-43
E Uddenberg 1944-45
Egon Östlund 1946
Axel Malmqvist 1947-63
Carl-Magnus Berger 1964
Arne Modén 1965-67
Svend Bögh-Andersen 1968-82
Gillis Albinsson 1983-88
Arne Palm 1989-93
Ingegerd Sahlström 93-